"Om man inte vet vad man ska plantera, kam man alltid sätta ett klot". Så säger min vän Katarina (Katarinas trädgård) och jag kan inte annat än att hålla med henne. Det funkar i princip alltid. I alla fall om man är tokig i klot, vilket jag är. Annars också förresten:).
Det är dessutom jättekul att forma små klot och se dem växa. Nu, när favoriten buxbom lever på lånad tid, har jag övergått till liguster, idegran och spirea. Det går faktiskt förvånansvärt fort från spretig buske med några pinnar till ett, om än litet, klot.
Klotet till höger på bilden (det andra är ett rufisgt buxbomsklot) är började jag forma för tre år sedan och jag tycker minsann att det har blivit både stort och fint.
Runt kloten har jag planterat hasselört som trivs ypperligt och frösår sig villigt.
Det är dessutom jättekul att forma små klot och se dem växa. Nu, när favoriten buxbom lever på lånad tid, har jag övergått till liguster, idegran och spirea. Det går faktiskt förvånansvärt fort från spretig buske med några pinnar till ett, om än litet, klot.
Klotet till höger på bilden (det andra är ett rufisgt buxbomsklot) är började jag forma för tre år sedan och jag tycker minsann att det har blivit både stort och fint.
Runt kloten har jag planterat hasselört som trivs ypperligt och frösår sig villigt.
I våras satte jag ytterligare några i min "lund". Jag köper billiga barrotade plantor och klipper ner dem hårt. På några ställen satte jag tre ihop (eftersom jag är lite otålig) men det funkar utmärkt att sätta bara en också. Jag försöker hitta riktigt väl förgrenade exemplar. När de börjat växa är jag på dem hela tiden och knipsar så att de ska förgrena sig. Man vill ju att de ska bli riktigt täta, inte minst för att de är snyggare på vintern då också.
Nu drar det ihop sig till "Tusen Trädgårdar" på söndag.
Välkomna!